måndag 24 september 2012

" "

När vi väntade på att teatern utan titel skulle börja så kände jag att jag inte alls hade höga förväntningar för vad jag skulle uppleva, det fanns i stort sätt ingen scenografi alls och att man tvingats dit av skolan hjälpte inte till. Men, till min stora glädje, så visade det sig att enmansteatern av Ardalan Esmaili var en av de mest intressanta och gripande teatrarna jag sett, inte för att jag varit på särskilt många. Han var helt säker i sitt framförande och jag märkte inte ens när han började teatern, utan det kändes mer som om vi var med hela tiden och att han berättade för oss, vilket var väldigt bra. Mitt ända klagomål var att det var lite "simpel" humor ibland och det kändes lite löjligt, men det påverkade inte hur mycket jag tyckte om den. En av de starkaste "scenerna" som jag bär med mig var precis vid slutet när han sa att hans gamla vän sprungit ut och dött på de svenska minfälten, det var som ett slag i ansiktet och fastnade långt efter att teatern slutat. Jag tror att anledningen till det var att det blev som en anklagelse nästan och man kände sig lite skyldig, det var väldigt effektivt. Jag gick ifrån teatern med ett mycket gladare, fast lite bekymrat, humör en när jag gått in.

tisdag 18 september 2012

Pajazzo

Jag läste dikten Pajazzo tillsammans med min grupp på svenska lektionen. Det var en väldigt dyster läsning som fick mig att se på livet med rött öga, i dikten berättade författaren (?) att du inte lyckats utnyttja din tid,  att det nu var för sent. Dikten var som en förolämpning för läsaren istället för en önskan eller något liknande men jag, som jag tror författaren ville, började fundera över vad jag gör med mitt liv och att jag måste utnyttja det och inte ödsla det som pajasen i dikten, en riktig kliché.

måndag 10 september 2012

Hanna Huset Hunden

Efter att ha läst boken första gången var jag ganska förvirrad men lyckades ändå få fram en tolkning och jag skrev ner att den handlade om att växa upp och släppa taget om en beskyddare (hunden). Men det var ungefär det ända jag fick fram, jag tyckte att den var lite mörk och förvirrande för små barn som många andra.

När jag sedan hade fått höra allas tankar och tänkt själv lite mer kom jag fram till samma slutsats som förut fast mycket mer detaljerad, det var så mycket jag hade missat som gjorde så mycket för historien. Den var mycket mer underhållande efter analysen när jag kunde förstå och ta in tolkningen.

söndag 9 september 2012

God

Det har varit extremt svårt att välja en låt att tolka med temat identitet för mig eftersom jag varit rädd för att misstolka låtens text. Låten kanske egentligen var en samhällskritisk protest och inte alls ett budskap att alla får vara som de vill. Men jag fick hjälp av ett svar på en kommentar på youtube när jag sökte efter den "rätta" låten:



 (källa: https://www.youtube.com/watch?v=vEjUQ15lyzk)

Detta fick mig att tänka och jag kom fram till att jag fullständigt höll med den som svarade
(yourvidisbad101), en låt betyder olika för alla beroende på deras filosofier och tankar, detta ger den en mening. Antagligen så hade artisten en idé och en tanke när han skrev texten, men som med den bästa poesin så tycker jag att den ska få oss att tänka själv och skapa en egen idé. Det gör den unik för varje enskild människa.

Med dessa tankar så hittade jag "God" av John Lennon och bestämde mig för att tillämpa mina tankar på denna låt.

Texten till "God" börjar med att förklara att "Gud är ett koncept som vi mäter vår smärta med", vilket lätt skulle kunna tolkas som att John Lennon är en ateist, men jag säger att den måste ses ihop med resten av texten som fortsätter med att han säger att han inte tror på ett flertal saker, t.ex. magi, Bibeln, Buddha, Hitler, Kennedy, Elvis och till sist Beatles, bandet han precis slutat i. Därefter säger han att han bara tror på sig själv, vilket jag tycker visar att låten inte ska vara ateistisk utan mer berätta att man ska tro på sig själv och låta sig själv definiera vem man är, inte en övre makt (Gud), en ledare (Kennedy), en idol (Elvis), inte ens sina vänner (Beatles) utan bara du själv ska kunna göra det.

Man skulle kunna säga att texten senare bara är full med referenser till att han lämnat The Beatles med rader som "Drömmen är över", men de kan såklart tolkas på hur många olika sätt som helst. John säger att han var valrossen, ännu en referens, men att han nu är John. Med det tolkar jag det som att han säger att han blivit sig själv igen och inte längre är någon kommersiell rockstjärna. Detta kan vara svårt att relatera till men man kan tillämpa det till sitt eget liv och ge det ungefär samma mening som textdelen innan.

Så det jag tar ut av den här låten är som jag sa att man ska själv identifiera sig och bestämma vem man är, vilket jag tycker starkt relaterar till temat identitet.