Efter att ha läst boken första gången var jag ganska förvirrad men lyckades ändå få fram en tolkning och jag skrev ner att den handlade om att växa upp och släppa taget om en beskyddare (hunden). Men det var ungefär det ända jag fick fram, jag tyckte att den var lite mörk och förvirrande för små barn som många andra.
När jag sedan hade fått höra allas tankar och tänkt själv lite mer kom jag fram till samma slutsats som förut fast mycket mer detaljerad, det var så mycket jag hade missat som gjorde så mycket för historien. Den var mycket mer underhållande efter analysen när jag kunde förstå och ta in tolkningen.
Att få en bekräftelse, och en utvidgning/fördjupning av sin egen tolkning är stimulerande, eller hur? Ibland kan det också vara ganska spännande att se att man kan tolka HELT olika (och ibland är det ju helt möjligt. Ibland gör man kanske en "feltolkning" själv, för att man förbiser något eller så - men texter KAN ju ofta tolkas på mer än ett sätt.).
SvaraRaderaOch man blir gladare när man förstår ännu mer - det tro jag vi all är överens om!
Det blir roligt att fortsätta diskutera böcker med er.