3 nya ord

Tvåvingad solfjäder - Djuret som flyger med vingar som liknar solfjädrar
Rotäpple - En frukt/grönsak som mannen med glasögon visar, en lång rot med ett "äpple" i slutet
Spiralboule - Spelet som mannen spelar med de äldre

Ankomstens symbol

Jag funderade över bilden där mannen kommer med båten till staden och man får se dess skyline. Den påminner väldigt mycket om New Yorks skyline, Empire State Building finns till och med där (i alla fall en väldigt liknande byggnad). Det finns även en (två) staty som välkomnar dem på båten, som frihetsgudinnan i New York. Men det är ändå inte New York, statyn är inte frihetsgudinnan och det finns en massa saker som inte stämmer. Det kan vara så som Vidar spekulerade, att flera civilisationer kommit med sina kulturer och sin arkitektur. Det kan även vara så att författaren ville inge en speciell känsla som vi förknippar med U.S.A. när vi såg bilden.

Jag trodde, från början, att boken skulle handla om en man som kommer till U.S.A. som skulle vara ett främmande land för honom. Han skulle vara förvirrad över den nya kulturen och behöva anpassa sig. Detta var ju också vad som hände, ända skillnaden var bara att han inte kom till U.S.A., utan ett helt främmande och påhittat land/stad. En anledning till detta som jag tänkte på var att vem som än läste boken skulle nte kunna känna igen det nya landet och alla skulle därmed få samma känsla. Ifall mannen kommit till U.S.A. skulle inte amerikaner eller så många från andra västländer få den känslan eftersom de känner igen kulturen och städerna från U.S.A. Nu sitter alla i samma båt som mannen i historien vilket jag tycker stärker relationen mellan läsaren och huvudkaraktären.

Ikaros and the Wise Men

Den som fick mig att fundera mest var den tecknade filmen vi såg och inte någon av dikterna, kanske för att jag är en mer visuell person än auditiv, men den fångade i alla fall min uppmärksamhet. Jag tolkade, som många andra säkert, att budskapet i filmen var att för någon sorts frihet, att man skulle tänka själv och inte vara fast i reglerna. Sedan började jag tänka på var och när filmen var gjord : Sovjetunionen under 70-talet. Sovjetunionen var, vad jag vet, emot fritt tänkande och den sortens frihet som filmen visar, och därför tyckte jag det var konstigt att en sådan film kom fram därifrån. Blev filmen förbjuden eller lät de den finnas ändå?
     I vilket fall så tycker jag filmen visade hopp om att allt inte är fördömt trots att man misslyckas gång på gång och att man måste våga misslyckas för att utvecklas.

Oidipus och jag

Jag hade stött på historien om Oidipus innan jag läste den för våra svensklektioner eftersom den refereras till i en låt jag tycker om. Då tänkte jag inte så mycket på den men när jag sedan skulle börja läsa den så hade jag en ganska positiv attityd mot Sofokles pjäs. Det enda jag tyckte kunde vara lite jobbigt var att det var just en pjäs, och eftersom jag aldrig läst en sådan (vad jag vet) så var jag osäker på hur den skulle vara. Men när jag började komma in i den, vilket gick ganska snabbt, så var det inga problem. Jag tyckte om hur dialogerna var innehållsrika och så uttänkta, man kom väldigt kvickt in i handlingen och slapp förspel som så många andra historier och böcker har där karaktärer ska presenteras och byggas upp. I Oidipus behövdes det inte riktigt, den flöt på bra. Det ända jag tyckte var lite konstigt var hur personerna ibland reagerade, speciellt mot slutet när sanningen kommer fram. Det verkade bara vara lite för hastigt avslutat utan att förklara mer om konsekvenser. Men väldigt dramatiskt var det, och jag har inga problem alls med att jag behövde läsa den.

Medea och Jason... Jason eller Medea?

Jag måste hålla med Medea i hennes ilska mot Jason när han lämnat henne och deras barn för att gifta sig med en kvinna högre stationerad i hierarkin. Han förklarar att han gör det för barnens skull så att de ska få ett bättre liv och det kanske skulle vara någorlunda acceptabelt i den kultur och tid de levde i... Kanske...
Det verkar dock bara vara en självisk akt för att få högre makt och inflytande medans hans förra fru Medea lämnas kvar under honom. Att hon sedan hotar livet på kungen och andra är väl förståelse till en viss grad men en överdrift. Hon blir ju trots allt övergiven och sedan också landsförvisad, därför kan jag bara hålla med Medea.